Det här med att söka bostad börjar likna ett skämt!
Jag har nämligen ett så konstigt krav som att jag vill bo kvar tills jag själv tröttnat, inte för att lägenhetens ägare behöver den till någonting annat. Detta begränsar antalet sökbara lägenheter något.
Just nu är jag dock så nära att få en lägenhet där jag verkligen vill bo som plats 122!! Jag var jättelycklig i ungefär en sekund. Då slog det mig att det alltså är 122 stycken (122 STYCKEN!) som ska tacka nej till bostaden först. Och vem tackar nej till en bostad??

Nänä, när jag pratade med min hyresvärd var de bara förvånade att jag ens hade någonstans att bo med så få ködagar- det normala är tydligen att man köat i omkring tre år innan man får en hygglig lägenhet. Och hur ska man veta vart i livet man är om tre år?? Det är ju inte så att det inte händer grejer.
Så som det ser ut så får jag försöka bo kvar i min lägenhet (som jag fick efter typ tre veckors köande eftersom att den är så stor och dyr) genom att fortsätta jobba aningen för mycket för att min kropp ska hålla ihop. Och under tiden kan man ju alltid vänta och hålla ögonen öppna.
Är faktiskt på hela plats 30 eller något som sökande till en grannlägenhet med en tusenlapp mindre att betala i månaden. Det skulle göra en hel del att flytta dit. Vem vet, jag kanske till och med skulle kunna köpa skor ibland!